Hägg, i väntan på syren!Dessa tre dagar som gått sedan jag skrev sist har varit extremt fullbokade! Bland annat har jag jobbat hel dag varje dag (nåja, inte riktigt hel dag idag), köpt och packat in 5-årspresenter, bakat en plåt med morotskaka och två tårtor, handlat tre gånger, fixat morgon-födelsedagsfirande till ovannämnda 5-åring, fixat fram adresser till inbjudningskort (INTE det lättaste, MÅNGA telefonsamtal krävdes), bastat, fixat matsäck till utflykt, hämtat från fotbollen, haft besök (5-årsfirande), haft planeringssamtal i skolan, vägmöte i vägföreningen, fikavecka och labvecka på jobbet och säkert en del annat som min stressade hjärna inte klarar av att hålla reda på längre...
Det blir ju så ibland. MEN det som gjort att det känns övermäktigt för tillfället är att det även är JÄTTESTRESSIGT på jobbet! Ständigt efter med allt, ständigt dåligt samvete, ständigt på språng, måste använda dyrbar tid till att svara "tar det nästa vecka, är det OK?" på mailen som rasar in i en jämn ström.
Det är inte så lätt att jobba halvtid. Inte om man samtidigt vill delta i de stora consumables- projekten. Inte när det är överföring från FoU och PPKG (produkt, projekt, & konstruktionsgranskning) samma vecka. Inte när man fortfarande inte är klar med förra projekt men inte längre är resurssatt på det projektet utan ska göra klart "med vänsterhanden".
Jag vet inte om det någonsin hänt förr (pga jobbet), men natten mellan tisdag och onsdag sov jag oroligt, och efter klockan 4.30 låg jag helt enkelt bara vaken. Tankarna snurrade på jobb, jobb och åter jobb. "Ska ju fylla GUA mellan 8 och 12, då blir det nog ingen lunch då. Kan jag börja tidigare? Nej J är ju knappast där jag tror han lämnar barn på onsdagar, kan jag skippa något annat? Måste få till planen för fas tre... och diskutera den med C och hon är ju ledig nästa vecka... Kanske kan jag skippa sektionsmötet... då skulle jag hinna skriva något av det tre protokoll jag ligger efter med på möten jag kallat till. Nej förresten, då skulle vi ha lean-övning och den är obligatorisk...GAAAAAAAAAHHH"
En hemsk känsla, att inte kunna påverka sin situation! Att det inte räcker att ge 110%. Att vad jag än väljer att jobba med så är det det jag inte gör som jag borde ha gjort.
Idag känns det dock mycket bättre. På något magiskt sätt hann jag ändå med en hel del under veckan, och kan ta helg med gott samvete. Jag VILL INTE bli lika stressad igen, inte på grund av jobb. Det är det inte värt, så är det bara!
