Älskar älskar älskar stearinljus!!!Igår och idag har vi inte haft något särskilt på kvällarna.
Det är underbart att ha flera timmar till att bara vara efter att middagen är avklarad.
Det är ovanlig lyx nuförtiden, och ordningen återställs redan i morgon med innebandyskjuts och -hämt samt föräldramöte i Bennes skola på stan, och konferens = sen kväll för Daniel samtidigt förstås.
I kväll har det bakats chokladmuffins! Alex beställde det till sitt fredagsmys i skolan, men jag tror dessvärre att vi får baka nya i morgon eftersom alla var så chokladsugna i kväll *tänka sig, just i kväll, annars är vi ju aaaaaldrig det*...
På jobbet hade vi två extraordinära saker idag. För det första började det att brinna på vinden, brandlarmet gick och vi fick utrymma hela lokalen samt stå ute och småhuttra tills branden var släckt och huset vädrat något så där.
Sedan började vår kurs i stresshantering, som ska pågå i 8 veckor, en timme varje onsdag med olika teman varje gång. Temat idag var något i stil med hur viktigt det är att se allt i större sammanhang för att ha en meningsfull tillvaro.
Vi fick bland annat lyssna på en (sann) berättelse om en turist som kom till ett tempelbygge i Spanien, och frågade en arbetare vad de gjorde där för något. "Vad vi gör? Vi sliter, vi släpar sten och vi släpar sten, det är vad vi gör", svarade han.
På andra sidan av bygget försökte turisten på nytt få klarhet i saken genom att fråga en annan av arbetarna vad de höll på med. Han lyste upp som en sol: "Jo, det ska jag berätta för dig! Vi bygger på en enorm katedral, ett ståtligt bygge som kommer att kunna ses långt till havs, stå i flera hundra år och betyda mycket, inte bara för oss utan även för våra barn och barnbarn... "
De båda hade exakt samma jobb, även om det inte lät så...
Det är underbart att ha flera timmar till att bara vara efter att middagen är avklarad.
Det är ovanlig lyx nuförtiden, och ordningen återställs redan i morgon med innebandyskjuts och -hämt samt föräldramöte i Bennes skola på stan, och konferens = sen kväll för Daniel samtidigt förstås.
I kväll har det bakats chokladmuffins! Alex beställde det till sitt fredagsmys i skolan, men jag tror dessvärre att vi får baka nya i morgon eftersom alla var så chokladsugna i kväll *tänka sig, just i kväll, annars är vi ju aaaaaldrig det*...På jobbet hade vi två extraordinära saker idag. För det första började det att brinna på vinden, brandlarmet gick och vi fick utrymma hela lokalen samt stå ute och småhuttra tills branden var släckt och huset vädrat något så där.
Sedan började vår kurs i stresshantering, som ska pågå i 8 veckor, en timme varje onsdag med olika teman varje gång. Temat idag var något i stil med hur viktigt det är att se allt i större sammanhang för att ha en meningsfull tillvaro.
Vi fick bland annat lyssna på en (sann) berättelse om en turist som kom till ett tempelbygge i Spanien, och frågade en arbetare vad de gjorde där för något. "Vad vi gör? Vi sliter, vi släpar sten och vi släpar sten, det är vad vi gör", svarade han.
På andra sidan av bygget försökte turisten på nytt få klarhet i saken genom att fråga en annan av arbetarna vad de höll på med. Han lyste upp som en sol: "Jo, det ska jag berätta för dig! Vi bygger på en enorm katedral, ett ståtligt bygge som kommer att kunna ses långt till havs, stå i flera hundra år och betyda mycket, inte bara för oss utan även för våra barn och barnbarn... "
De båda hade exakt samma jobb, även om det inte lät så...
