SOM TUR ÄR var Daniel hemma med Alex och kunde hämta från dagis, laga maten och -uppriktigt sagt- göra allt annat också! Stackars han fick springa runt som en skållad råtta hela kvällen! Jag sov och frossade om vartannat tills det var dags att lägga sig.
Igår, torsdag, var jag "hemma med Alex", det var ju inget större fel på honom men jag däremot sov bort även den dagen, förutom när jag skulle hämta från dagis. Daniel kom hem med hämtpizza för ingen av oss kände för att stå vid spisen precis.
Natten till idag var en riktig plåga. Har inte sovit något alls, somnade man till så vaknade man av att behöva svälja. Ringde VC direkt klockan åtta och får komma och göra halsodling vid 10. Hoppas jag nu får penicillin bara! Det är så kinkigt med det nuförtiden!
Självklara saker blir eftertraktansvärda då man förlorar dem. Jag längtar efter att kunna äta annat än yoghurt, att kunna sova utan att dregla ner hela kudden (!) och att kunna prata med barnen i stället för att viska, eller snarare mima, följt av en grimas.
Medveten om att ha gjort ett utomordentligt tråkigt inlägg, försöker jag släta över det med en fin bild från igår, min största och minsta älskling:
Här är fönstren jag köpte, kröhöm de var i RÄTT SÅ usel skick, få se om det går att få till ramar av dem. Nu återstår bara att bestämma om de ska målas vita eller svarta? Det lutar åt vitt (förstås), men svarta ramar är ju faktiskt absolut snyggast till svart-vita bilder. Nåväl, jag har tid på mig att fundera, det är ju inte sommar än!
Nu ska jag försöka få ner lite frukost, få se, YOGHURT tror jag det blir ;)
