Det var en stor dag i vår familjehistoria! Vi hade vårt livs tuffaste tid bakom oss. I slutet på augusti året innan föddes Natalie i graviditetsvecka 24, fyra månader för tidigt. Vi bodde på sjukhuset i över tre månader, först på nyföddhetsintensiven och sedan på samvårdsavdelningen. Vi hade en bäbis på 15 månader och tre andra barn hemma. I oktober renoverade vi köket i radhuset inför försäljningen. Samma månad avled Daniels mamma i cancer och vi flög till och från till Narvik, först för att ta avsked och sedan för att vara med på begravningen. Det var ganska exakt ett år efter att Daniels pappa gått bort i samma sjukdom.
När man tänker på den tiden efteråt, inser man ju vilket vansinne det var att dessutom bygga hus just då. Men bollen var redan i rullning eftersom vi köpt tomten på sommaren 2005, långt innan vi visste om allt som skulle hända den hösten. Det gick inte riktigt att stoppa bollen längre. Dessutom var det kanske bra att ha husbygget att skingra tankarna med. En ganska lång period var bygget det enda positiva i tillvaron, ett löfte om att det fanns en framtid som inte bestod av sjukdomar, död och nära-döden-upplevelser, infektioner och hjärnblödningar, bottenlös trötthet, lukten av handsprit och sjukhuskorridorer.
Så här såg tomten ut i september 2005. Ett avlopp har just blivit till.
I början av november påbörjades arbetet med grunden.
Grunden är nu färdig och väntar på att huset skall levereras.
Idag kommer huset! Det är den 21. november och vi har "tagit ledigt" från sjukhuset i några timmar för att vara med och se på.
Den första väggen lyfts på plats.
Den följs av fler och fler tills alla ytterväggar är på plats...
Vårt otroligt proffsiga och trevliga snickargäng kan sin sak!
Så här såg det ut samma kväll. Otroligt egentligen, i morse fanns det ingenting här!
En febril aktivitet råder, och bara två dagar senare är taket på plats.
Det är nu i slutet på november och vi får för första gången möjlighet att åka till huset med hela familjen (förutom Natalie förstås).
I mitten av december är huset, förutom balkongen, så gott som färdigt utvändigt. Nu följer tre månader av invändig arbete tills...
...den 18. mars 2006, flyttdagen. Här är sista bilderna inifrån radhuset.
Mycket lådor fanns det där...
... och mycket slit hade redan krävts av oss.
Det här är den allra första bilden inifrån vårt hus. Eller, det finns ju byggbilder förstås men nu BOR vi här...
En liten del av flyttgänget käkar pizza. Vi fick enormt mycket hjälp med flytten, vi behövde knappt fråga någon om hjälp utan fler och fler ringde själva och erbjöd sin hjälp. Hela flytten gick osannolikt bra och smidigt, och vi är evigt tacksamma till alla som offrade en hel lördag för att hjälpa oss.
Barnens kusiner Elvira, Liam och Vendela med farbror Martin var också med.
Jag glömmer aldrig känslan av den här stunden. Det är mitt i natten och vi har en bygg- strålkastare som enda lampa. Allt folket har åkt hem till sig och jag och Daniel sitter mitt i allt bråte, för lyckliga för att kunna somna.
I tre år har vi nu bott i vårt älskade hus. Det känns som att det inte kan vara sant eftersom det ju nyss var som vi flyttade in. Men å andra sidan känns det som att vi alltid bott här. Detta är vår plats på jorden, så rätt för oss. Det finns ingenstans vi är lika lyckliga som just här.
För att fira dagen, käkade vi tacos till middag. Värsta busigt liksom, tacos är ju fredagsmat ju :D :D Men det smakade ungefär likadant på en onsdag faktiskt.
****************************************************************************************
Natalie sitter i Bennes bäddsoffa och leker med kuberna. Det bor en sträck-gubbe i varje kub, och hon kan sitta hur länge som helst och skratta åt alla tokigheter de hittar på...
Sist en bild på en del av kläderna som kom idag från H&M. Det var en jättelåda faktiskt, men en del av innehållet försvann direkt in i garderoberna... Bra betyg kan man tycka!
